En omöjlighet för bara några veckor sen, förutsatt att vi inte varit ute och kissat två gånger och ätit frukost. Tänk vad lite meduciner kan göra. 
|
Mycket att hålla reda på här. Dempa har haft en veckas vila och inte haltat något, så allt väl där. Han går inte så långt, och är väldigt sur över sitt soff-förbud. Men sånt är livet just nu! Sheldon har 3 veckor sen diagnos, 5 sen olyckan. Han är ganska mycket som vanligt, lite dämpad, men glad. Däremot tycker jag han rör sig lite illa. Lixom sjunker lite i fronten och paddlar lite fram. Men det vore ju konstigt om det inte visade sig alls. Han reagerar inte alls när jag masserar (försiktigt) i nacken, men runt överkanten på skulderbladen känns det lite konstigt, så jag masserar lite lätt där. Lite spänd i länden är han också, men det vore som sagt konstigt om det inte visade sig alls. Kissmässigt är han en helt annan hund! Visst, han tittade till på mig i morse runt sju när jag vakna, men somnade snabbt om. Hunden som hade kris mitt i natten för inte länge sen och aldrig sovit längre än sex… Inatt blir första natten på ett tag han inte får sova i sängen, får se hur det går. Bubba mår jättebra! Han går före på promenaderna igen och rör sig riktigt piggt. Nej, man kan inte granska rörelserna ordentligt utan att hitta nått, men säg nån 13.5 år gammal hund som inte har nån skavank. Han står på metacam och det får han göra det tag till. Han reagerar i ryggen över skadan, så vi masserar på där. Alla är tillbaka på dagis sen i onsdags. Vi kör halvdagar den här veckan även om rapporterna säger att de är precis som vanligt, jag vill inte råka överanstränga dom, de är rätt trötta när de kommer hem. Men nästa vecka hoppas jag kunna öka upp till iaf nästan heltid. Sådär. De hade skickat räkningen till en boadress som är så gammal att den inte har eftersändning och mailpåminnelser till en adress som studsat i flera år… Nåväl. Nu funkar det igen. min telefon vill ju inte ladda upp bilderna jag tagit, men nu sitter jag vid datorn, så här kommer dom! Från toppen: Mini, aka “tik 2″, Sapphiresky I Love, som bor med Margareta och Siena i Uppsala. I mitten, Alice, “tik 1″, Sapphiresky Treasures Untold”, bor med Birgitta och Leif och Selma i Söderköping, och längst ner, Tesla “tik 3″, Sapphiresky Many Wonders, bor i Bromma med Gunilla och Roxa.
det är ju en aktivitet även skadade hundar kan ägna sig åt. Så det gjorde vi igår. Dempa var heltänd. Jäklarns vad han går! Hans spår var inte långt, det hade inte varit nån bra idé, men det var desto klurigare. Vattendrag, stigar, korsa sig själv… Han var en klippa och löste allt! Sen fick han ta Sheldons spår också, för lika tänd som Dennis var, lika oengagerad var Sheldon. Han fattar inte. Inte ens när jag försvann ut i skogen och han fick följa efter med direktpåsläpp. Den stressen vart för mycket, han stod på andra sidan granen jag satt bakom och tjöt och kollade mot bilen. Att använda näsan fanns inte på kartan. Så det blir viltspår nästa gång, jag har ju tänkt det ett tag, men lixom bara inte tagit tag i saken. Hoppas han tycker det är spännande nog att slå på näsan för. Dempa fick ta Kjelles spår också. Haha, vad det gick dåligt! Efter tiotal meter hade han knäppt av sig spårlinan och irrade mest runt. Vi glömmer det spåret Bubba fick en kort, rakt spår. Vill inte sätta honom i för svår terräng pga ryggen, men lite klur med stigar och granar vart det, som han löste jättefint! Det är intressant hur snabbt de tappar mental ork, alla tre tokdäckade när vi kom hem, i vanliga fall hade de studsat runt och velat mer, mer mer! Och han är lugn och sover! Vi har inte varit ute än. Kortisonen är nästan utfasad, sista dosen ikväll, och både antibiotikan och prostatamedicinen verkar ju lixom ha funkat. Yay! det var ett mycket märkligt besök hos neurologen idag. Det kändes som att hon försökte slänga ut oss redan efter fem minuter. Lite mer tid än så kan vi väl ändå få för 1,190.-? nåväl: kanske sista punkten stämmer, men inte sjutton tänker jag chansa på en så ung hund! Tid är alltså bokad hos Stefan. men jisses vad svårt det är att få tid! Inte förrän 28:e maj ska vi dit! fram tills dess kör vi på som vi har gjort idag. Några promenixer, ingen längre än 25-30 minuter, jämnt utspridda över dan. Inga hopp/galenskaper. Och så håller vi tummarna när kortisonet sätts ut att han inte får ont igen. Enligt neurologen sex månaders rehabtid och fullt återställd efter det. Jag ropar inte hej än, utan vill ha utlåtande från Stefan också, han vet lite mer vad det är mina hundar gör. Jag bad om ett rimadyl-recept till Bubba också. Han har lite ont, och det ska han ju inte behöva ha, så han får stå på Rimadyl ett tag framöver, så ser vi hur det går. igår hade vi tid hos duktiga Ashley i Väsby, för att han förhoppningsvis inte skulle hitta nått på Dempa och vi skulle få klartecken att starta på fredag. Hittade inget gjorde han, trots att han provocerade leder, ligament och muskler och letade efter minsta lilla tecken på att det skulle vara något. Men klartecken fick vi inte. Varje gång han dragit upp hältan (onsdagen vid nedhopp från soffa och smitning efter boll, fredagen när han gick på skrå i dike och lördagen när han stretade i kopplet) har han gjort det ganska rejält. Typ blockhalt. Och så går det över. Snabbt, men han är ändå blockhalt. Läkningstid? minst fyra veckor. Det är om jag lyckas hålla honom stilla och inte dra upp skadan, då ökar tiden. Ashley var väldigt bestämd i sina order. vila. Burvila om det behövs. Han får helt enkelt inte dra upp skadan. Sköter han sig får ha gå upp till 4 st 25 minuter långa promenader varje dag, om han inte stretar i kopplet, går i backar eller kuperad terräng. Att inte få ligga i soffan är det värsta hälsar Dennis. Han vart lite orolig på kvällen och hade svårt att komma till ro, men det berodde nog mer på värme och törst. Till slut somnade han och sov hela natten. Några timmar mitt på dan fick de va hos min mamma, och han har ju helt klart lätt till stress. Det märks inne också. Lättstörd, lätt till skall, svårare att koppla av. Nedrans kortison! Bubba fick gå från bilen två gånger. Hans rygg är så plan och fin! Inte den ostkroken han var förra gången, utan helt plan! Märkligt Peppar peppar ingen smärtattack på en vecka! Och ÄNTLIGEN sov han hela natten! Eller, mer än så, vid 6.20 rastade jag honom, och sen somnade han om och sov till 11. YES! Faktiskt personligt rekord för Sheldon Bubba fick gå fem minuter två gånger, och så introducerade jag honom till rehabövningarna. Han var lite lätt skeptisk till dom Dennis hoppade ner från en soffa och drog upp sin hälta, så inget Oxelösund för oss i helgen. Blir Ashley på måndag istället. |
  |
|
|
Copyright © 2013 http://helgaw.se - All Rights Reserved |
||
senaste kommentarerna